Money makes the world go around

Man skulle behöva vända på hela begreppsvärlden när det gäller ersättningar. Det finns många föreställingar om att pengar löser alla problem. Men i så fall så skulle ju lösningen på finanskrisen vara att betala ännu större bonusar? Det finns en allmänt spridd uppfattning om att man “måste betala höga ersättningar för att få de bästa talangerna”. Detta resonemang verkar vara den bärande tanken i dagens debattare i Svd, författad av Spendrup och Wallenberg Jr.

Det skulle faktiskt kunna vara så att genom att betala de höga ersättningarna så får man endast den typen av människor som värderar monetär ersättning, andra personer med andra drivkrafter faller bort. Det måste inte alltid vara så att livets mening räknas i monetär ersättning

 Tuffare ersättningsregler kan leda till avhopp från såväl banker som andra företag. Det är förstås ett problem om alla hoppar av samtidigt men det lär ju knappast hända. Att en del gör det kan istället vara rätt bra. Med lite tur startar de nya företag eller ägnar sig åt nystartade företagen och hjälper till att utveckla dessa ideer. Finansindustrin skulle också må väl av att bli lite mindre koncentrerad. Sverige är ett litet land och det är inte bra om alla finansiella talanger samlas i banksektorn och ägnar sig åt att smörja upp ett finansiellt system som ofta rör sig fortare än vad som är lämpligt. Om en del High flyers från finans sidan tog på sig blåstället och började jobba i industrin skulle det förmodligen bara vara bra. Vi behöver också få in personer med en annan bakgrund i de finansiella företagen. Innovationstakten har varit för kraftig.

Om risktagarna istället sprids ut till mindre företag så får man inte heller samma systematiska risk som man får om detta beteende koncentreras i finanssektorn. Riskkapitalbolagsektorn är ett utmärkt ställe att återvinna bonusstinna räknenissar i. Även andra bolag har ett lysande tillfälle att rekrytera bank och finansfolk just nu.

Obama har ju satt ett tak på lönen till 500 000 dollar för banker med stödpengar. Borg och Odell verkar vara inne på ett liknande spår. Vi hade ju en lång period från 30 talet fram till 80 talet då banktjänstemän visserligen var avlönade men det var inga fantasilöner. sedan undan för undan under högkonjunkturer så drogs en massa talangfulla och ambitiösa personer in i den finansiella sektorn och detta gjorde att de moderna belöningsprogrammen togs fram konvertibler först och sedan allt mer fantasifulla och komplicerade varianter.

Det är heller inte bra att lönegapet till övervakarna är så kraftigt. Kan vi få se en ström över till andra sektorer kan det vara positivt. Det kanske inte är lika sexigt som att vara en bonuslyftande bankdirektör men jag tror att de skulle kunna komma att upptäcka att det finns stora sociala vinster för dem att göra.