Man söker man

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni utesluter inte längre kvotering för att öka andelen kvinnor i börsbolagens styrelserum.

 Regeringen lägger ansvaret på företagen:

–Men jag hoppas och förväntar mig att det kommer en andra våg nästa år. En jämn könsfördelning, det vill säga åtminstone 40 procent kvinnor i styrelserna är det givna målet på sikt. Helst redan nästa år, även om jag inser att det inte är realistiskt, säger Nyamko Sabuni.”

Precis som jämställdhetsministern säger så ligger ett stort ansvar för att rekrytera kvinnor till ledande positioner hos företagsledningarna. Men vad Sabuni helt glömmer bort  när hon skriver brev till ordförandena är att  det  ärvalberedningar som väljer ut kandidater till börsbolagens styrelser. De är den största maktfaktorn när det gäller vilka som hamnar på företagens ledande positioner.

 Valberedningarna har i det tysta en viktig och ansvarsfull uppgift. Personerna i valberedningen ska använda sina egna erfarenheter, sin kompetens och sitt kontaktnät för att vaska fram, för bolagsstyrelsen, lämpliga personer. Valberedningens sammansättning påverkar självfallet vilka kandidater som de tar fram. Om en valberedning exempelvis enbart består av tekniker, är det sannolikt att man föreslår en övervägande del teknikutbildade ledamöter till styrelsen. Om en valberedning enbart består av människor som gått i SSU tillsammans, så är det sannolikt att man kommer att välja ut många socialdemokratiska kandidater.

Det är inte konstigt. Dels handlar det om en elementär gruppsykologi, man väljer helst någon som liknar en själv och gruppen. Och dels handlar det om ens bakgrund och erfarenheter som ju styr det kontaktnät som man har att tillgå.

Men denna problemdefinition understryker vikten av att sätta ihop en valberedning som har den bredd, både kompetensmässigt och erfarenhetsmässigt, som bolaget efterfrågar i sin kommande styrelse. Och detta är intressant.

För i några av Sveriges mest välkända börsbolag, såsom Handelsbanken, Telia och Volvo har man i år haft valberedningar som enbart bestått av män. Det är dubbelt underligt eftersom dessa bolag i hög grad vill sälja sina produkter till både män och kvinnor. Rimligtvis borde de se värdet i att ha en välbalanserad och mångfacetterad styrelse.

Så vilka slutsatser kan man då dra av att det i valberedningarna, inför stämmorna i år,  för 147 stora och medelstora börsbolag bara satt 10 procent kvinnor?

  • Det finns inte tillräckligt många kvinnor som har den kompetens och erfarenhet som behövs i svenska bolagsstyrelser.

Av de studenter som utexamineras från universiteten varje år är 65 procent kvinnor och i vår regering, som ska styra landet, är 10 av 22 ministrar kvinnor. Om man hävdar att kompetensen inte är tillräcklig vore det intressant att höra vilka parametrar som värdesätts i våra bolagsstyrelser; ålder, utbildning – eller kanske kön?

  • Svenska börsbolag, som verkar i traditionellt manliga branscher såsom skog och industri, är inte betjänta av en styrelse med hälften kvinnor.

Med den logiken borde i så fall företag som verkar i traditionellt kvinnliga branscher ha bolagsstyrelser som till övervägande del består av kvinnor. Så är det ju definitivt inte. Och för bolag som Handelsbanken, Telia och Volvo som vänder sig till både män och kvinnor finns det ju i så fall ingen anledning att ha en valberedning med enbart män.

  • Bolagsstyrelser består i hög utsträckning av 40-talister och 50-talister. När dessa gick sina universitetsutbildningar i ekonomi eller teknik fanns det få kvinnliga studenter.

Drygt 25 procent av männen i svenska bolagsstyrelser yngre än 40 år. Detta betyder att det inte finns någon fastslagen ”åldersgräns” för när man ska kunna komma in i en bolagsstyrelse. Tvärtom finns det en stor fördel att rekrytera yngre, kompetenta ledare för att förbereda sig inför 40-talisternas utträde på arbetsmarknaden.

Jag skulle gärna vilja veta hur storägarna i Handelsbanken, Telia och Volvo resonerar när de sätter ihop en valberedning med enbart män. Tror ägarna i Handelsbanken att det bara är kvinnor som pensionssparar? Tror Telias ägare att det bara är män som surfar och pratar i telefon. Eller Volvo som enbart har en kvinna i styrelsen tillsammans med åtta män. Är det verkligen bara män som köper bussar ? Varför har inte dessa stora, stolta, svenska bolag en enda kvinna i sina valberedningar?

För det handlar ju bevisligen inte om kompetensbrist. Det handlar inte om att bolagen säljer produkter till en utpräglat manlig målgrupp och det har uppenbarligen inte med ålder att göra.

Är det verkligen så enkelt, att rekryteringen av styrelseledamöter sker under en och samma rubrik; ”man söker man”? Berörda storägare får gärna maila mig och förklara, för jag förstår faktiskt inte.