Varför män hatar kvinnor

Var i Umeå igår på Svea Festivalen inbjuden för att tala om jämställdhet och kvinnors villkor i näringslivet . Det är en mycket positiv tillställning med både humor och glamor. Men, som på alla kvinnofestivaler, så finns det ett bittert understråk. Kvinnor har lägre lön, sämre villkor och lägre pension. Jag säger bitter för det är svårt att beskriva det på något annat sätt. Det är så förbaskat inproduktivt att vi inte ens i denna dag har kommit förbi dessa frågor som borde vara hygienfrågor. Ska det vara så in i helsikes vårt att göra lönekartläggningar och rätt till de skevheter som finns? Är det något man borde lagstifta om så är det just det!

Det finns så många andra frågor som rör de bitvis problematiska förhållandena mellan könen som det är mycket svårare att komma till rätta med. Allt tjafs om vilkor och diskriminering i arbetslivet tar kraft i från dessa viktiga frågor.

Jag har funderat mycket på vad det är som gör att det finns så många män som hatar kvinnor. Ser man till hur gruppen män har behandlat gruppen kvinnor genom åren så borde det vara tvärt om. En lite pusselbit blev ja varse idag. Det var i kön på H&M där jag var tvungen att panikhandla en skjorta. Framför mig i kön stod en kvinna med sin lille son. Hon var en typisk östemalmsmamma, lite Victoria Beckham style med dunväst och solglasögon. (Okey jag hade också dunväst så jah är inte emot själva klädesplagget). Sonen var cq 4-5 år. De skulle köpa kepsar. Östemalmsmamman höll i två. En typisk tjej keps i ljusblått med rosa blommor och en begie med H&M:s fusk polosymbol. Grabben höll en ljusblå med spindelmannen tätt tryckt mot bröstet. Jag tänkte tillbaka på hur det var när min numera inte så lille son, hade sin spindelmannen period. Det är endast positiva minnen. Min son inte bara klädde ut sig till spindelmannen – han var spindelmannen. Tror att vi köpte fyra olika set i olika storlekar genom åren. Allra mest tyckte han om sin mask. Han var så otroligt söt när han hade den på sig och hans platina blonda lockar stack ut bak i nacken.  Jag log därför lite och tänkte att nu blir mamman tvungen att köpa en östermalmskorrekt-keps i begie som han aldrig kommer att ha på sig och en ljusblå spindelmannen som han kommer att ha tills den faller sönder. Det heska in träffade dock att när de kom fram till kassan så tog mamman kepan ifrån den lille och gav den till kassörskan och sa – Den här ska vi inte ha. Grabben brast ut i tårar! Han grät så det stänkte och det gjorde så ont i mitt hjärta att jag höll på att börja grina själv.

Jag tror att så länge kvinnor håller på på detta vis och trycker tillbaka sina söners försök att ta för sig av sin manlighet så får vi finna oss i att de hämnas senare i livet genom att hävda att vi inte är kompetenta nog, att vi ska ha lägre lön.