Konsten att få en styrelse att gå fot och en VD att apportera

Felet – ur ett objektivt aktieägarperspektiv – med många bonus program är att de felkonstruerade. Exempelvis är prestationsmåttet subjektivt och oklart och programmens utfall många gånger orimliga, oförutsebara och saknar belopps begränsningar.

Citatet ovan kommer från en debattare i DI idag.  Den är skriven av advokat Bob Lee som också upplyser om att han har 18 års erfarenhet av att konstruera denna typ av system. Felaktigt konstruerade system menar han beror på bristen på starka och engagerade huvudägare.  Utan dessa tar “tjänstemännen” dvs bolagens VD och ledning chansen och roffar åt sig i goda tider. Bob har rätt i mycket  men att lösningen skulle ligga i att ha starka och engagerade huvudägare är att göra det lite för enkelt för sig.  Jag skulle snare säga att problemen är två:

  1. Ägarna vet inte vad de vill
  2. Ägarna är okunniga om vilka incitament som skapar de bästa resultaten

Lösningen på detta ligger hos bolagens styrelse. Det är styrelseledamöterna som vi ska ställa krav på. Vet de inte vad de har för uppdrag ( att anställa rätt VD se till alla ägares bästa och inte bara den egna maktsfärens) och vad de ska göra för att få det önskade resultatet har de inte i styrelsen att göra. Misslyckas de bör de bytas ut utan pardon även om de är alfahannar i en huvudägares koppel.

Tänk vilka dokusåpor det skulle kunna bli.

Engagerade ägare kan kommer med sina problem:

 – Min styrelse gör inte som jag vill att de ska göra? – Ordföranden lyssnar mer på VD än vad han gör på mig, hur får jag tillbaka kontrollen av mitt företag? –VD tjänar mer och mer för varje år trots att aktiekursen står stilla. Ordföranden verkar inte bry sig utan säger bara ok till varje bonus han kräver? VD tjänar mer som pensionär än vad han gör när han jobbar, vad har vi gjort för fel? VD gör precis som han vill och min styrelse verkar mest sova, hur får jag tillbaka kontrollen? VD får bonus trots att aktiekursen gått ner 50 procent senaste året. Nu orkar jag inte mer, vad ska jag göra.

Programmet skulle kunna göras  med flera grundkoncept som bas:

Dog Trainer ” Cesar”, Styrelsetränaren:  Gustav Douglas kommer på företagsbesök och kolla in problemdirektörerna. Har en naturlig auktoritet och mopsar sig någon blir det munkorg på. Alla som varit på en bolasstämma med Gustaf vet att han med bara sin närvaro skapar en trygg atmosfär där VD glatt visar sina konster som t ex gå i koppel och inte bita den hand som föder den.

Fab 5.  Sven Hagströmer, Mats Qviberg, Christer Gardell, Stefan Dahlbo och Anders Böös tar hand om den misslyckade slufsiga VD:n som inte kan leverera (och dessutom klär sig som en beravningsentreprenör), fixar till honom (altenativt skrämmer upp homon) och ser till att han inte bara charmar finansanalytikerna utan också  ekonomijournalisterna.

Super nanny, Super Ingvar: Ingvar Kamprad kommer till det problemtyngda ostädade företaget med utmattade ägare. Han fixar snabbt motivationen genom sinnrika system med mål uppsatta på kylskåpsdörren och talar om för styrelsen att de måste engagera sig i företaget för att det ska kunna växa och bli större. De som inte sköter sig får ta time out, sätta sig i ett hörn och montera ihop den nya kontorsinredningen (från IKEA) som följer med paktet.

Du är vad du äter: Du är vad du äger Stefan Persson börjar med att ge en ordentlig avhyvling vare sig det behövs eller ej. Överviktiga balansräkningar sättes på svältdiet, alla bonussnacks slängs i slasken. Noggranna mått tas på längden och tvären. För att ingen ska kaxa sig i onödan tas närgångna förebilder av hela styrelsen iförda baddräkter från HM trend.