Homo Zappiens eller Criticus

Sitter på ett seminarie just nu och får höra ett intressant föredrag av framtidskonsulten Magnus Kempe från Kairos Future. Han säger att det som är trendmässigt inne just nu är värderingsbaserat beteende. Anknytning till bondesamhället smäller högt

Han säger att kunden är kung är  i ännu större utsträckning än tidigare men att företagen inte verkat ha fattat det.  Kunden är allt mer ombytlig och ändrar beteende flera gånger om dagen allt efter de olika situationer och roller som uppkommer. Varje roll har sina behov och  sin identitet. Det omkullkastar alla gamla modeller för segmentering.  Ingen situation är den andra lik, och konsumenterna förflyttar sig smidigt från den ena till den andra. Homo Zappiens, som han kallar oss, kan vara både rebellisk, multikulturell, tidspressad, trygghetssökande, etisk och kommunikativ samtidigt i sina inköp. En billig ost, en ekologisk mjölk, svenskt kött och nordafrikansk hummus hamnar lätt i samma varukorg. På bolaget vill kunden hellre välja vin efter land än efter pris.  Äkthet och historia är värdefullt. 

Wow! Det låter precis som jag! Jag är en Homon Zappiens.  Dessutom är jag av ädel bondesläkt. Verkar helt logiskt. Jag undrar dock hur denna bild stämmer med det seminarie som jag är på just nu? Vi sitter ett hundratal gubbs & gumms (flest gubbs) i en sal med en scen.  Där framme pratar ännu fler gubbs på. Mest pratas det som har varit och vår egen förträfflighet. Kempe kämpar på och pratar om medarbetarägande och kundfokus. Framtiden mina herrar, framtiden var är den? En trevlig vidkraftskille från Jämtland ger visst hopp. En ex försäkringsdirektör pratar om förra (sic!) sekelskiftet och brandstodslagstiftningen 1853.  Folksam rockar fett då och då men Zappiens? Nja det vete sjutton. Ups, jag är nog inte någon Zappiens jag heller. Homo Criticus är nog mer relevant.

Uppdatering: Nu hettar det till lite grann! De börjar prata om min chefs lön. Intressant. Frågan är om han tjänar för mycket, 5 Mkr per år. Vindkraftskillen tycker det är för mycket. Ex försäkringsdirren upplyser om att relationen var de samma för 50 år sedan. Firmans ordförande säger att han faktiskt ligger i den lägre delen av direktörslöneligan.

Nu kommenterar även min chef detta pikanta ämne. -Världen är tyvärr orättvis.  Ska man prata om värde så är alla i makteliten överbetalda. Min inställning är att jobbar man hos oss så ska man ha lika bra betalt men inte mer än hos konkurrent firman på fina gatan. (Aha, tänker jag, det ska vi komma ihåg vid nästa löneförhandling).

Dagen slutar faktiskt med ett positivt slutord från vår hövding. Vi måste levera något som är bättre och som kunden vill ha!