Har Liza och Mia hittat på hela storyn?

Har med stigande förvåning noterat de konstiga uppgifter som kommer fram kring den serie böcker som handlar om en misshandlad och förföljd kvinnas öde.  Gömda, Asyl och Mias hemlighet. När den första boken kom 1995 var jag mammaledig och råkade läsa den mer av en slump. Trött och seg som jag var av vaknätter och amning var det befriande att läsa en engagerande historia om någon som hade en riktig “livshistoria” att berätta. Ingen höjdare litterärt sett men vad gjorde det eftersom att den var så gripande i all sin hemskhet. Att det var Liza Marklund som hållit i pennan var en garant för att fakta var korrekta. Naturligtvis undrade jag som många andra hur det hade gått sedan. Svaret kom i Asyl. Här blev historien genast konstigare.  Vad sjutton hade de i Chile att göra? Varför betedde de sig så underligt när de väl var där? Hur kunde kammarrätten skicka iväg en familj  med två mindre barn på det här viset, till ett helt nytt land? Det var fortfarande Liza som stod som författare och därmed garant så då måste det ju vara sant? När Mias dotter sen kom kände  ialla fall jag stor tveksamhet beträffande fakta. Här hade dessutom Liza bytts ut mot Kerstin Weigl. Hon stod inte som författare och det kan man förstå eftersom den inte är särskillt välskriven och är rörig och tjatig.  För mig blev det därför inte fler böcker om Mia. Jag har trots allt trott att den ursprungliga storyn inte var en story utan helt sann precis som det stod på omslaget.  Nu kommer det ett avslöjande av Monica Antonsson där hon påstår att det mesta var en bluff. En lönsam bluff dessutom, för förlaget, Liza och Mia.  Hon har grävt fram en okänd äldsta son, en ytterligare man och en chilenare. Chilenaren är han som kallas för Anders och påstås vara norrlänning i böckerna. Skurken i böckerna visar sig heta Osama och han visar sig glatt på bild tillsammans med sonen och första mannen.  Chilenaren/Anders  har suttit i fängelse i ett  år dömd för mordförsök på Osama. Chilenaren ska ha jobbat för Pinochet. Det ska vara han som varit tvungen att gömma sig. Inte för Osama utan för ilskna landsmän som velat göra choritzo på honom. 

Ja, vad ska man tro? Min slutsats är att man inte ska tro på allt bara för att det står i tidningen.  Carl Olof Schlyter Chefredaktör på Sourze  har gjoirt en intressant intervju med Monica. Jag tror och hoppas också att det faktiskt kommer fram så mycket fakta att alla kan bilda sig en uppfattning om vad som är trovärdigt.  Man ska inte luras och det gäller oavsett om man heter Mia, Liza eller Monica.